Sen sist har tyvärr min älskade världsbästa morfar gått bort. Det går bra för det mesta men det kommer över mig dagligen och då blir jag riktigt ledsen. Jag blir samtidigt mer ledsen över allt tjafs som varit kring begravningen.. Tröttsamt att mitt i sorgen behöva ta elakheter och egoism. Nu verkar vi dock vara på banan, hoppas bara att alla kan hålla sams fram till och under begravningen. För min del ska det bli oerhört skönt med ett avslut så att jag kan sörja min morfar ifred utan bråk.
Tjejerna växer som ogräs och det blir roligare att vara hemma för varje dag som går eftersom de börjar bli mer "med". Fortfarande är de inte speciellt lika men enligt nya studier kan de fortfarande vara enäggstvillingar trots det. Tydligen är det slumpen som avgör vilken gen som blir mest framträdande eller något sånt, önskar att jag hade sparat artikeln jag läste för jag har minne som en guldfisk :P
