Nu har jag inte skrivit på år och dar igen men det har ju sina skäl. Tittade dock på Jills Veranda http://www.svtplay.se/jills-veranda-nashville på play igår och jag måste säga att det var ett fantastiskt avsnitt med en fantastisk person, Kristian Gidlund. Jag har tidigare läst lite av det han skrev men att se och höra honom säga så mycket med så lite ord och ord som träffar en rätt i hjärtat. Jag kunde inte annat än att tänka på min morfar. Tänk om han bara hunnit med en sista resa eller om jag bara fått hinna med och säga hej då. Jag tror att vi hade fått så mycket sagt med väldigt få ord. Min morfar var minst lika fantastisk som Kristian även fast han inte var lika bra med ord men när han pratade så lyssnade man och han gjorde skillnad. Förutom saknaden till min morfar så är det bra med oss. Tjejerna börjar bli så stora och de är fantastiska även de dagar man sliter sitt hår. Jag har fortfarande inte fattat att vi fick 2 och vi får behålla båda. Men så kanske det funkar när en person som betyder mest försvinner ur ens liv då får man dubbelt tillbaka?
Den senaste veckan har varit pest. Jag har mått piss eller ja inte piss men jag har varit helt ur balans. Jag har inte alls känt att det här med att vara hemma med tjejerna är så kul. Logistiken och planeringen som krävs med 2 har bara varit jätte jobbigt och är jag hemma så har jag varit bitter och känt mig instängd för det. Samtidigt mår jag dåligt av att se mig själv i barbamammaformen. Visst jag har bara ett par kilo kvar men allt är mjukt och sitter inte kvar där det en gång satt. Stackars J får lida lite pga detta. Det är ju inte så att man vill visa sig näck för en annan person när man själv mår illa av bara själva tanken att klä av sig eller vara naken. Men det blir väl bättre hoppas jag. Jag drömmer om att nån dag hinna med träning som inte är i hemmautformning eller promenad, gruppträning i mitt hjärta!
Nu ska jag fortsätta att glo på Plura i Sicilien, vilken fantastisk ö btw! Hej!
