Fy fan fy fan fy faaaan! Vad jag hatar den där stans sjukdomen. Det enda den gör är att förpesta tillvaron för mina nära och kära och jag känner att det är bra nu. Cancer har funnits i mitt liv i flera år nu på olika sätt och jag tycker att det räcker. I fredags fick vi reda på att L-L har flera cancertumörer bl.a. på levern vilket betyder att Uppsala-behandlingen är över och det är cellgifter i Västerås som står näst på tur. Jag tycker så synd om henne! Jag tycker synd om oss alla. Jag önskar verkligen att jag kunde göra något men det går ju inte, man är så hjälplös. Idag fick jag även reda på att Es pappas cancer i läppen är tillbaka.. Det enda positiva cancerbeskedet just nu är en fellow tvillingmammas besked om att hennes operation gått bra och att hon äntligen har fått träffa sina barn. Hon ser förhållandevis ganska pigg ut, jag hoppas att det fortsätter så!
Hemma har vi sjukstuga. Tjejerna & Jonte är förkylda, det är bara jag som inte är helt nere i träsket än men jag känner att det lika gärna skulle kunna vara på gång hos mig med. Men jag tror att mycket beror på helgens avsaknad av sömn. Natten mellan lördag & söndag vaknade Sydney en gång i timmen och det var typ bara jag som tog det. Som tur var så var Jonte så snäll att jag fick sova nästan 2 timmar extra på söndagsmorgonen, det kommer jag leva på länge :) Sen fick jag även rosor av honom när han var och handlade på kvällen, man kan ju nästan tro att han slagit i huvudet ;). Nästa vecka ska nämligen han och jag till Stockholm, bo på hotell, se Rheborg, äta gott osv UTAN BARN. Längtar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar